lenazblogg

Visst låter det magiskt, midsommarnatt. För mig väcker det minnen från en svunnen barn- och ungdomstid då det alltid var vackert väder och man fick vara uppe hur länge som helst.
Ett speciellt minne härrör sig från en sommar som vi tillbringade i en skärgård i norrland med allt vad det innebär av mat, blommor, mygg, sill och nubbe. Hur "hurvet" det blev framemot morgonkvisten. Jag och en kompis hade bestämt oss för att inte sova på hela natten, vi berättade spökhistorier, sjöng "Drömmen om Elin" skrattade och flamsade. Jag har också ett svagt minne av några killar som vi spanat in. Vi fick förståss ingen nubbe men vi hade minst lika roligt. Fram på förmiddagen var vi så trötta att vi raglade. Jag kommer inte ihåg när och var vi somnade.

Denna midsommar blir det sänggående betydligt tidigare, ålderna tar ut sin rätt, eller är man förståndigare ? Kanske samma sak. Nu njuter jag av att hela familjen är samlad, och vi skrattar och flamsar, äter och hoppar i studsmattan, så lite har hänt. För er unga kan jag berätta att studsmattan inte var uppfunnen på "min tid".
Mina vovvar firar inte på något speciellt sätt, ja de fick ju lite rester från bordet, men de är alltid lika glada och busiga utan nubbe, studsmatta och spökhistorier.