Ljungdalens Glashytta
Tänk i lilla Ljungdalen, med knappt 200 bofasta invånare har "vi" fått en glashytta.
Vem kan tänkas ha kommit på en sån idé, kan man undra.
Det är familjen Sansaricq som valt att flytta hit och fortsätta med sin verksamhet här.
De kommer närmast från Ishotellet i Juukasjärvi där de framgångsrikt jobbat i flera år.
Jag har besökt deras glashytta och fått se Phillipe jobba. Otroligt fascinerande, spännande, lärorikt och med honom som ciceron, så blev det också kul ! Han kan verkligen bjuda på sig själv.
Här kommer några bilder från besöket som min kompis Annette bjudit på. Du kan se fler av hennes underbara bilder på www.lissento.bogg.se
Vad ska det här bli ?
Glas är ett spännande material, allt kan hända.
Fort måste man jobba, temperaturen måste vara exakt, ja, en massa annat viktigt också.
Hum... kommer inte ihåg allt som jag fick höra.
Det kan aldrig bli långtråkigt och monotont, inbillar jag mig. Inget blir exakt likadant då man jobbar som Phillipe, bara munblåst orginal. Tänkte skriva handblåst men det är ju munblåst. Eller ??
Han jobbar också utan assistent, och det är svårt förstår jag. Glaset måste vara i exakt rätt temperatur när man tex. skall ............... jamen hur var det nu med minnet. Vad hette dé nu ??
Jag ringer till Monica, hans fru.... PUNTLA !!!!! (Tack Monica)
Puntla.... då fäster man lite glasmassa i botten på föremålet för att kunna flytta det.
Har man en assistent går det fort. Men när man inte har det måste man vara lika snabb som Stålmannen när han byter kläder. Det är Philippe.
Glaset som rinner ner på flaskan kommer att bli ett dekorativt löv.
Det såg skiitenkelt ut ;)
Det här blev en liten pippifågel.
Här hämtar Philippe glasmassa i den varma ugnen, tror det var 1145 grader. (Jag kan INTE ringa Monica igen ;) massan skall vara som honung ungefär, för att man skall kunna ta upp den och jobba med den. För varm så rinner den som vatten. Är det för kallt så fastnar väl staven i massan ?
Monica och Philippe Sansaricq
Jag investerade i lite glädjetårar ! Kan behövas ibland, tänkte jag.
Mycket vackert smycke i all sin enkelhet. Monica gör dessa halssmycken av "spillet"
Olika färger och mönster, inget likt något annat.
Tack för besöket, jag kommer snart tillbaka.
Vem kan tänkas ha kommit på en sån idé, kan man undra.
Det är familjen Sansaricq som valt att flytta hit och fortsätta med sin verksamhet här.
De kommer närmast från Ishotellet i Juukasjärvi där de framgångsrikt jobbat i flera år.
Jag har besökt deras glashytta och fått se Phillipe jobba. Otroligt fascinerande, spännande, lärorikt och med honom som ciceron, så blev det också kul ! Han kan verkligen bjuda på sig själv.
Här kommer några bilder från besöket som min kompis Annette bjudit på. Du kan se fler av hennes underbara bilder på www.lissento.bogg.se
Vad ska det här bli ?
Glas är ett spännande material, allt kan hända.
Fort måste man jobba, temperaturen måste vara exakt, ja, en massa annat viktigt också.
Hum... kommer inte ihåg allt som jag fick höra.
Det kan aldrig bli långtråkigt och monotont, inbillar jag mig. Inget blir exakt likadant då man jobbar som Phillipe, bara munblåst orginal. Tänkte skriva handblåst men det är ju munblåst. Eller ??
Han jobbar också utan assistent, och det är svårt förstår jag. Glaset måste vara i exakt rätt temperatur när man tex. skall ............... jamen hur var det nu med minnet. Vad hette dé nu ??
Jag ringer till Monica, hans fru.... PUNTLA !!!!! (Tack Monica)
Puntla.... då fäster man lite glasmassa i botten på föremålet för att kunna flytta det.
Har man en assistent går det fort. Men när man inte har det måste man vara lika snabb som Stålmannen när han byter kläder. Det är Philippe.
Glaset som rinner ner på flaskan kommer att bli ett dekorativt löv.
Det såg skiitenkelt ut ;)
Det här blev en liten pippifågel.
Här hämtar Philippe glasmassa i den varma ugnen, tror det var 1145 grader. (Jag kan INTE ringa Monica igen ;) massan skall vara som honung ungefär, för att man skall kunna ta upp den och jobba med den. För varm så rinner den som vatten. Är det för kallt så fastnar väl staven i massan ?
Monica och Philippe Sansaricq
Jag investerade i lite glädjetårar ! Kan behövas ibland, tänkte jag.
Mycket vackert smycke i all sin enkelhet. Monica gör dessa halssmycken av "spillet"
Olika färger och mönster, inget likt något annat.
Tack för besöket, jag kommer snart tillbaka.
En helt vanlig dag
Vid 6-tiden väcker vi matte och husse med glada tillrop för att få komma ut i rasthagen som ligger alldeles utanför altandörren. Smidigt och så lättsamt.
Matte är så trött vid den här tiden att det händer att hon går rakt in i dörrposten, det ser komiskt ut.
Men sedan har vi upptäckt att de går och lägger sig igen, det är ju trist. Morgonstund har ju guld i mun.
Så vi sätter igång att skälla, för se, då kommer de rusande och släpper in oss.
Det är mycket roligare när de är uppe, äter frukost och stökar, vi sköter disken. Tänk om de inte haft oss !!!
Vi får varsin matskål fylld med något torrt och trist som vi tvingar i oss. Ja, vad har inte dom ätit för gott.
Ibland hör jag hur matte skryter med vilken god mat vi får, kycklinglever, hjärta, kokkött osv. Men det ska jag säga, det är inte varje dag. Sedan har ju den där lilla valpen, Totte, flyttat och det var inte en dag för tidigt. Han minnsann, han fick smörja kråset och vi fick titta på.
Vad är det för ordning ? Nej, annat var det förr. Då tänker jag på våra förfäder, inte fick en liten valp tränga sig före i matkön.
Det bästa på dagen är ändå morgonpromenaden upp för slalombacken. Lätt som en plätt för oss men matte..... hi hi hi.
När vi nästan är uppe vänder matte på klacken och så bär det av utför.
Härligt, oj vad det går fort för OSS!
Väl nere väntar liftpersonalen på sin uppskattning. Det är bara att vifta på svansen och leka med dem. Gissa om de blir glada ?
Mycket folk strömmar igenom på en dag och det är alltid kul att se lite nya ansikten tycker vi.
Lite snabbrastningar blir det också och om matte ser arbetslös ut så blir det en lång promenad runt byn. Nja, byn är ju inte SÅ stor, det blir ungefär en halvtimme. Bättre än inget. Vi skulle kunna hålla igång hela dagarna.
Är det mycket att göra blir det inga skoterturer heller, även om vi bönar och ber !
På kvällarna händer det att matte sätter på sig längdskidorna..... det är kul !
Hon flåsar och kämpar och trillar alltid i en backe.
Det är klart vi retas lite, springer bredvid och framför henne....då blir hon yr i kepsen och trillar !
På kvällen blir det bättre mat, speciellt om vi åt dåligt på morgonen. Matte tycker att det är viktigt med maten, eller hur !
Matte är så trött vid den här tiden att det händer att hon går rakt in i dörrposten, det ser komiskt ut.
Men sedan har vi upptäckt att de går och lägger sig igen, det är ju trist. Morgonstund har ju guld i mun.
Så vi sätter igång att skälla, för se, då kommer de rusande och släpper in oss.
Det är mycket roligare när de är uppe, äter frukost och stökar, vi sköter disken. Tänk om de inte haft oss !!!
Vi får varsin matskål fylld med något torrt och trist som vi tvingar i oss. Ja, vad har inte dom ätit för gott.
Ibland hör jag hur matte skryter med vilken god mat vi får, kycklinglever, hjärta, kokkött osv. Men det ska jag säga, det är inte varje dag. Sedan har ju den där lilla valpen, Totte, flyttat och det var inte en dag för tidigt. Han minnsann, han fick smörja kråset och vi fick titta på.
Vad är det för ordning ? Nej, annat var det förr. Då tänker jag på våra förfäder, inte fick en liten valp tränga sig före i matkön.
Det bästa på dagen är ändå morgonpromenaden upp för slalombacken. Lätt som en plätt för oss men matte..... hi hi hi.
När vi nästan är uppe vänder matte på klacken och så bär det av utför.
Härligt, oj vad det går fort för OSS!
Väl nere väntar liftpersonalen på sin uppskattning. Det är bara att vifta på svansen och leka med dem. Gissa om de blir glada ?
Mycket folk strömmar igenom på en dag och det är alltid kul att se lite nya ansikten tycker vi.
Lite snabbrastningar blir det också och om matte ser arbetslös ut så blir det en lång promenad runt byn. Nja, byn är ju inte SÅ stor, det blir ungefär en halvtimme. Bättre än inget. Vi skulle kunna hålla igång hela dagarna.
Är det mycket att göra blir det inga skoterturer heller, även om vi bönar och ber !
På kvällarna händer det att matte sätter på sig längdskidorna..... det är kul !
Hon flåsar och kämpar och trillar alltid i en backe.
Det är klart vi retas lite, springer bredvid och framför henne....då blir hon yr i kepsen och trillar !
På kvällen blir det bättre mat, speciellt om vi åt dåligt på morgonen. Matte tycker att det är viktigt med maten, eller hur !
