Ljungdalens Glashytta
Tänk i lilla Ljungdalen, med knappt 200 bofasta invånare har "vi" fått en glashytta.
Vem kan tänkas ha kommit på en sån idé, kan man undra.
Det är familjen Sansaricq som valt att flytta hit och fortsätta med sin verksamhet här.
De kommer närmast från Ishotellet i Juukasjärvi där de framgångsrikt jobbat i flera år.
Jag har besökt deras glashytta och fått se Phillipe jobba. Otroligt fascinerande, spännande, lärorikt och med honom som ciceron, så blev det också kul ! Han kan verkligen bjuda på sig själv.
Här kommer några bilder från besöket som min kompis Annette bjudit på. Du kan se fler av hennes underbara bilder på www.lissento.bogg.se
Vad ska det här bli ?
Glas är ett spännande material, allt kan hända.
Fort måste man jobba, temperaturen måste vara exakt, ja, en massa annat viktigt också.
Hum... kommer inte ihåg allt som jag fick höra.
Det kan aldrig bli långtråkigt och monotont, inbillar jag mig. Inget blir exakt likadant då man jobbar som Phillipe, bara munblåst orginal. Tänkte skriva handblåst men det är ju munblåst. Eller ??
Han jobbar också utan assistent, och det är svårt förstår jag. Glaset måste vara i exakt rätt temperatur när man tex. skall ............... jamen hur var det nu med minnet. Vad hette dé nu ??
Jag ringer till Monica, hans fru.... PUNTLA !!!!! (Tack Monica)
Puntla.... då fäster man lite glasmassa i botten på föremålet för att kunna flytta det.
Har man en assistent går det fort. Men när man inte har det måste man vara lika snabb som Stålmannen när han byter kläder. Det är Philippe.
Glaset som rinner ner på flaskan kommer att bli ett dekorativt löv.
Det såg skiitenkelt ut ;)
Det här blev en liten pippifågel.
Här hämtar Philippe glasmassa i den varma ugnen, tror det var 1145 grader. (Jag kan INTE ringa Monica igen ;) massan skall vara som honung ungefär, för att man skall kunna ta upp den och jobba med den. För varm så rinner den som vatten. Är det för kallt så fastnar väl staven i massan ?
Monica och Philippe Sansaricq
Jag investerade i lite glädjetårar ! Kan behövas ibland, tänkte jag.
Mycket vackert smycke i all sin enkelhet. Monica gör dessa halssmycken av "spillet"
Olika färger och mönster, inget likt något annat.
Tack för besöket, jag kommer snart tillbaka.
Vem kan tänkas ha kommit på en sån idé, kan man undra.
Det är familjen Sansaricq som valt att flytta hit och fortsätta med sin verksamhet här.
De kommer närmast från Ishotellet i Juukasjärvi där de framgångsrikt jobbat i flera år.
Jag har besökt deras glashytta och fått se Phillipe jobba. Otroligt fascinerande, spännande, lärorikt och med honom som ciceron, så blev det också kul ! Han kan verkligen bjuda på sig själv.
Här kommer några bilder från besöket som min kompis Annette bjudit på. Du kan se fler av hennes underbara bilder på www.lissento.bogg.se
Vad ska det här bli ?
Glas är ett spännande material, allt kan hända.
Fort måste man jobba, temperaturen måste vara exakt, ja, en massa annat viktigt också.
Hum... kommer inte ihåg allt som jag fick höra.
Det kan aldrig bli långtråkigt och monotont, inbillar jag mig. Inget blir exakt likadant då man jobbar som Phillipe, bara munblåst orginal. Tänkte skriva handblåst men det är ju munblåst. Eller ??
Han jobbar också utan assistent, och det är svårt förstår jag. Glaset måste vara i exakt rätt temperatur när man tex. skall ............... jamen hur var det nu med minnet. Vad hette dé nu ??
Jag ringer till Monica, hans fru.... PUNTLA !!!!! (Tack Monica)
Puntla.... då fäster man lite glasmassa i botten på föremålet för att kunna flytta det.
Har man en assistent går det fort. Men när man inte har det måste man vara lika snabb som Stålmannen när han byter kläder. Det är Philippe.
Glaset som rinner ner på flaskan kommer att bli ett dekorativt löv.
Det såg skiitenkelt ut ;)
Det här blev en liten pippifågel.
Här hämtar Philippe glasmassa i den varma ugnen, tror det var 1145 grader. (Jag kan INTE ringa Monica igen ;) massan skall vara som honung ungefär, för att man skall kunna ta upp den och jobba med den. För varm så rinner den som vatten. Är det för kallt så fastnar väl staven i massan ?
Monica och Philippe Sansaricq
Jag investerade i lite glädjetårar ! Kan behövas ibland, tänkte jag.
Mycket vackert smycke i all sin enkelhet. Monica gör dessa halssmycken av "spillet"
Olika färger och mönster, inget likt något annat.
Tack för besöket, jag kommer snart tillbaka.
Kommentarer
Postat av: LissenTo
Verkligen trevligt att läsa ditt "reportage", du är duktig på att skriva. Bilderna är jättefina också :-)
GLAD PÅSK önskar Lissen
Tack för senast, min vän!
Trackback
